Statkraft skriver i svar direkt på insändaren ”Statkraft struntar i vattendomar” (Norran den 26/1) att de handlat i god tro när de inte följt gällande vattendomar. Visst ska ett stort kraftbolag känna till vad som står i det domstolsutslag som de är ålagda att följa. Domarna är en förutsättning för att få bedriva produktion av el vid Kvistforsens kraftverk. Att tillsynsmyndigheterna varit för slappa i sin kontroll är beklagligt. 

Statkraft skriver vidare att tvåårig havsöringsmolt har mindre benägenhet att vandra nedströms. Forskning av professor Anders Alanärä, SLU visar det rakt motsatta. Statkraft skriver att antalet öringar har ökat i älven sedan 2014. Det är Statkraft ensamma om att tycka. Undersökning samt vittnesmål från yrkesfiskare längs Skelleftekusten och sportfiskare i Skellefteälven talar alla om katastrofala minskningar av havsöring i Skellefteälven. 

Även länsstyrelsen i Västerbotten och Fiskeutredningsgruppen underkänner Statkrafts egna påhittade metoder för att mäta återvandring av fisk. Dessutom hänvisar Statkraft till dna-märkning, vilket är en bra märkmetod ur många synvinklar, men den mäter inte havsåtervandring. 

Huvudnumret för Statkraft är någon slags djuretisk synpunkt. Det tycker knappast den ettåriga havsöringsmolten som direkt de släpps ut hamnar antingen i näbben på någon måsfågel eller i gapet på en gädda för att de är alldeles för små. Överlevnaden är alltid den viktigaste faktorn för en art. Havsöverlevnaden är nio gånger högre för tvåårig havsöringsmolt än för ettårig enligt forskningen. 

Om havsöringarna själva får bestämma så vill de nog leva och sättas ut som tvååriga. Deras chans att återvandra är då 3,5 procent medan chansen för ettåriga är 0,4 procent enligt forskningen. 

Kurt Lundström