Har vi organiserat oss för att klara svåra påfrestningar eller har vi som mål att leva för dagen utan tanke på framtiden?Hittills har det bara pratats om att öka vår konsumtion för att öka välfärden. Frågan är om det skötts på ett ansvarsfullt sätt? 

Vi har alltmer itutats att det viktigaste är den personliga friheten att själva välja vårdgivare, skola, omsorgsform med mera. Det har då bildats en mängd privata företag vars främsta drivkraft varit att tjäna pengar för stunden, utan tanke på att skapa reserver för kommande tider med sämre konjunktur. Dessutom har de flesta riksdagspartier högljutt pläderat för att skatterna måste sänkas. 

Det man inte tänkt på är att om de privata företagen inte själva skapar reserver för att klara svåra tider, så måste staten skaffa sig resurser att stödja företagen. Det innebär emellertid att staten måste ta in skatt för att klara detta. När staten går in och räddar företag så räddar man samtidigt miljonlöner åt chefer och aktieägare där några av dem anser att de inte får tillbaka något för sina skattepengar.

Ett sätt att öka statens inkomster är att indexreglera den sammanlagda summan av rut-, rot- och ränteavdrag så att de minskar ju högre lön en familj har. Dessutom är det väl dags att slopa barnbidraget och istället höja bostadsbidraget för de med de lägsta inkomsterna. För ingen kan väl tycka att det är rimligt att staten ska betala barnbidrag till familjer med miljoninkomster samtidigt som det krävs att staten vid kristider ska gå in och rädda deras löner.

B N