Svar till insändarskribenten Mamma M Burman, Norran den 24 april. När jag skrev mitt inlägg, den 19 april, angående spermiedonationer syftade jag inte på olika familjekonstellationer utan bara på framtida barns avsaknad av den biologiske fadern. Jag har aldrig påstått att alla familjesituationer är perfekta. För den skull så underskattar jag inte problemet med att den biologiske fadern kanske inte är den mest lämpade att ta hand om barn, utan att det kan finnas män i barnets omedelbara närhet som kan vara mycket bättre förebilder än den biologiske fadern någonsin kommer att bli.
Oavsett detta så finns det för det mesta en önskan att träffa fadern för att förvissa sig om ifall det finns någon sorts kontaktpunkt, och om det finns en möjlighet till en framtida relation. Det kanske inte alltid blir på det viset, men man har i alla fall försäkrat sig om hur denne person är i verkligheten. Om mötet inte verkar fungera så kan sonen eller dottern välja att avsluta kontakten. De här barnen vet nu vem deras far är och det kanske räcker för dem.
Anita Lindgren, Skellefteå