Alla ni, som kommer ljudlöst farande längs trottoarerna på olika cykelvarianter och passerar utan att ge er tillkänna, får ni en kick av att utmana ödet?
Snart händer det en olycka. Någon blir skadad.
Ibland hör man faktiskt ett tjattrande, när två personer delar på en elsparkcykel. Och då släpps deras koncentrationen på trafiken.
Knappast lagligt i stadsmiljö. Vi är många som vet och minns men nu är obehövda och tärande.
Ska vi våga oss ut i stadsvimlet? Där hindren hopar sig i takt med nymodigheter och rådande jag-tänkande?
Ska vi nöja oss med låtsasengagemanget för dem som byggt upp välståndet och kura ihop oss i ensamhetens myshörna?
Grumpy old lady