Polen har gått ut med budskapet att de vill bidra till att minska koldioxidutsläppen genom att skapa mer energiförsörjning via så kallad småskalig kärnkraft. Jag förstår inte varför denna benämning skulle förmildra konsekvenserna av kärnkraft. Fortfarande gäller hela kedjan; uranbrytning, upparbetning, igångsättande av kärnkraftverket, driften, transporterna, slutförvaret och den väldigt komplicerade rivningen av kärnkraftverken.
Kärnavfallet består enkelt uttryckt av låg-, medel- och högaktivt avfall. Det högaktiva är i första hand de utbrända bränslestavarna. Kärnavfallet utvecklar naturligtvis strålning och värme. Värmen bidrar till uppvärmningen av närområdet som i många fall är havet, då man gärna lägger kärnkraftverk vid kusterna för att få tillgång till de kylande vattnet.
I Sverige och Norden, kanske främst Danmark, talar man nu om att kunna bygga små kärnkraftverk, men flera stycken. Det är en komplicerad och dyr teknik som kräver stora arbetsinsatser, många transporter, en i princip militär säkerhet och ett oändligt ingenjörsmässigt kunnande. Det tar tid, vilket visar sig i byggandet av kärnkraftverket Olkiluoto i Finland som är 13 år försenat.
Kärnkraftverket i Pyhäjoki planeras och den ur ekologisk synpunkt värdefulla udden Hanhikivi är nu ett enda industriområde. Ryska Rosatom ska leverera själva reaktorn. Den finska regeringen fattar beslut först när dokumentation godkänts. Kärnkraftverket kommer att påverka närområdet mycket främst i form av ett uppvärmt hav. Detta blir ett stort kärnkraftverk, men många små kärnkraftverk får tillsammans en lika stor problematik som ett stort.
Avveckla kärnkraften i alla länder!
Olov Wikström, Skellefteå