Svar på debattartikeln i Norran den 20/1 om att man kan spara en miljard med effektivisering av den offentliga sektorn.

Företrädarna för Svenskt näringsliv väljer ett smalt perspektiv för sina förslag på besparingar i skola, vård och omsorg. Den alltför enkla förklaringen är ”vi behöver få ut mera av varje skattekrona för att möta en åldrande befolkning”. Näringslivets företrädare verkar inte följt med i den senaste diskussionen om det finanspolitiska ramverket. Bland bankfolk och ekonomer börjar alltfler tycka att det är för mycket fokus på medlen (underskott, skuld) och för lite på målet (välfärden).

Jag konstaterar, att näringslivets företrädare agerar precis tvärtom , när det gäller stöden till näringslivet under pandemin. När egenintresset styr finns ingen övre gräns för skattebetalarnas pengar. Kvaliteten på varor kan mätas, men på tjänster finns än ingen vetenskaplig accepterad mätmetod.

Artikelförfattarna säger att allt går att effektivisera och utföra snabbare, men där har de fel. Barnafödande tar den tid det tar. Liksom äldreomsorg, olika kulturevenemang eller lärande. Det finns pengar. 350 miljarder delas varje är ut i vinster från det privata näringslivet. Dessa pengar har bidragit till att det är lönsammare att ägna sig åt aktiespekulation än att arbeta.

Vår gemensamma sektor har minskat, som andel av BNP från 49 procent till 43 procent sedan 90-talet, vilket motsvarar drygt 300 miljarder. Satsades denna besparing via statsbidrag till kommunerna så skulle den gott och väl kompensera den demografiska utvecklingen i årtionden framöver.

Om företrädarna för näringslivets intressen ska vinna förtroende i debatten får man vidga sina perspektiv och försöka se samhällssystemet och kommunernas roll som en helhet.

Else-Marie Vikström, Burträsk