Jag gillar AIK. Texten är på inget sätt kritisk till Skellefteå AIK. Tänk om sportchefen inte själv bestämde tränar/spelartruppen. Tänk om bristen på tränare var så stor att vikarier utan kunskaper om ishockey anställdes. Tänk om laget skulle bestå av allt från nybörjare till färdiga spelare för att mångfald är bra. Tänk om ett antal av spelarna inte hade den grundläggande kunskapen i ishockey som krävs för att spela.
Tänk om tränaren ensam tränade alla spelare samtidigt, inklusive målvakterna. Tänk om alla skulle spela lika mycket och ingen spelare fick uteslutas, vad den än gjorde. Tänk om några spelare sällan lyssnade på tränaren eller aktivt saboterade tränarens jobb. Men ändå skulle spela match. Tänk om klubborna var av trä och begränsade i antal.
Tänk om tränaren även skulle vara vaktmästare. Tänk om det fanns krav från spelarnas föräldrar att tränaren skulle knyta skridskorna på spelarna. Tänk om avståndet till gymmet krävde en bussresa. Tänk om målvakterna bara fick enskild träning om hen efter en utdragen utredning bedömdes vara i behov av särskilt stöd. Och stödet bestod av någon som råkade ha tid för tillfället att hjälpa till ibland, efter en lång kötid.
Tänk om några spelare sällan kom till träning utan hellre satt sysslolösa hemma, eller tränade via ett hockeyspel på datorn. Men ändå skulle spela match. Tänk om laget var nöjd att förlora. Tänk om styrelsen inte brydde sig om resultatet.
Skulle AIK då spela i SHL?
Naturligtvis haltar jämförelsen mellan AIK och skolan. Men en elitseriemässig skola kräver en ny tanke och ett agerande likt den i AIK om Skellefteå skall få en skola i toppklass. Att sätta mål som man på riktigt jobbar mot. Inte bara med fina ord. Att hela tiden göra förändringar som leder till verkliga resultat och förbättringar. Att fokusera resurser och aktiviteter så att verksamhet och resultat är i centrum. Att inte vara nöjd, att hela tiden sträva och göra det som behövs. Och att släppa den självgodhet som råder. Vi sjunker i skolrankningar i ett land där skolan totalt inte är bra. Rankningar säger inte allt, men något säger de.
Det räcker inte att elever är mätta och glada. En bra början vore att anslå en budget så att grundskolan i Skellefteå åtminstone hamnar på en medelkostnad per elev avseende undervisning.
Det är huvudmannen som bestämmer färdriktning. Om vi skall tillhöra eliten eller inte.