Den 20 januari blir en märkesdag i Skellefteås nya monumentalbyggnad, när Saras kulturhus gästas av Norrlandsoperans symfoniker, som då kommer att framföra Anton Bruckners magnifika 4:e symfoni, även benämnd som ”Den romantiska”. Brasset i en Brucknersymfoni har av musikkritiker betecknats som uttryck för majestätisk gudomlighet, och det blir intressant att höra hur Umeåmusikerna hanterar symfonins dynamiska 3:e sats.

Som bekant med författarinnan från åren i Hammerdal, Jämtland, där Sara Lidman byggt sitt sommarresidens på ett av de vackraste lägen som gått att uppbringa, lever skribenten fortfarande i okunskap om vilken musikstil Sara satte störst värde på. Kollegan Torgny Lindgren hade ofta en Brucknersymfoni på sin skivtallrik, och något liknande måste ha skett hos den berömda författarinnan.

Med denna konsert tar Skellefteå ett kliv mot platsen som länets kulturhuvudstad. I jämförelse med Umeå har kommunen en kraftfull aktör, som med sina tillgångar i elva vattenkraftverk kan stå som garant för mer omfattande satsningar. Ishockeyn är väl tillgodosedd, men nu väntar kultur. 

När världsorkestrar som Berliner Philharmoniker, Gewandhausorkester i Leipzig och liknande upptäcker den intresseväckande akustik som uppkommit i den katedral av trä som byggts i norr, kommer de att stå i kö för att få spela här. Och allt annat än fullsatt salong, vore en skuffelse.

En lustig detalj i sammanhanget är att namnen på Sara Lidmans underbara romangestalter saknas i kulturhusets innandöme: Spadar-Abdons café och Restaurang Anna-Stava. Förmodligen är det nationella kedjor som etablerat egna företagsnamn i inredningen, och ”Sue Ellen” låter inte särskilt västerbottniskt.