”Hemestern” har vi ägnat en del åt att se vår egen bygd. Vi har då imponerats av vackra välmående byar. Skellefteå är en speciell kommun med stor landsbygd mot inland, men också speciell utifrån att ha klarat sig trots tufft geografiskt läge och utan att ha fått stora offentligt finansierade verksamheter. I Norrland så är det annars bara residensorterna med universitet som växt.
Trots att vi är en bygd av företag så brukar kommunen, märkligt nog, rankas sämre i företagsrankingen än krympande kommuner eller de med stor offentlig sektor. Trycket på boende i centrum gör att byggherrar bygger där, men nu ser vi också hur hus ute i byarna ökar i pris och då särskilt de med pendlingsavstånd till centrum. Det har heller aldrig varit lättare att bo i en by än nu.
Viktigt för landsbygden är vägarna, bra skolor, säker el, mobilnät och bredband. Men det är också bra att vi har så många fritidsanläggningar som badhus, skidanläggningar och ishallar runt om stan som i Bureå, Boliden, Burträsk, Byske och Skelleftehamn.
Det blir påfrestningar när så mycket sker som nu, men enbart Norrbotniabanan blir ett stort lyft. Vi har en lyckosam träindustri och ett kraftbolag som producerar förnybar el. Att vi nu ligger i landets framkant för ny miljöriktig energiteknik är inte bara spännande utan nästan overkligt bra.
Att investeringar i kulturhus och centrumbro i trä nu kommer så vältajmat är kanske lite turligt. Men låt inte de kända ”kommunklagarna” hindra oss att glädjas, låt oss få vara en optimistisk och glad bygd som folk ser möjligheterna i och vill flytta till.
Nu kör vi