Det är många politiker som tror att effektivitet, stordrift och rationaliseringar går lika bra när det gäller skola, vård och omsorg som vid tillverkning av bilar eller Ikea-möbler. Ju mer automatiserat och ju större enheter, desto billigare tillverkning och mindre arbetskraft behövs det. Ja, så är det i tillverkningsindustrin – men hur fungerar det på vår gemensamma sektor?
Resultatet av 40 års underfinansiering i kommunen och regionen ser vi nu allt tydligare. Skellefteå lasarett har nu stängt alla vårdplatser på kvinnokliniken, så att kvinnor med utomkvedshavandeskap utsätts för livsfara då de måste transporteras till Umeå på grund av dåligt underhållna byggnader. Besparingar är orsaken, inte personalbrist i första hand. Allt tal om "nära vård" är ett önsketänkande som okunniga politiker tar till då hälsocentralerna systematiskt underfinansieras, bland annat genom vårdvalssystemet som gör dem fattigare, så att inga läkare vill jobba där.
Kortsiktighet, New Public Management-tänk och systematisk underfinansiering är orsak till vår gemensamma sektors problem – inte bristen på pengar. Vi har aldrig haft så mycket pengar i Sverige som vi har i dag. Det är politikernas förmåga att åstadkomma ett rättvist och en jämlik fördelning som fattas för att vi ska få skola, vård och omsorg att fungera tillsammans med ett jämlikt socialförsäkrings- och pensionssystem. Den politiska viljan finns inte längre i vårt samhälle.
Else-Marie Vikström, Burträsk