Skellefteå i all ära – men här är några reflektioner

Rött styre i Skellefteå sedan 1942 med politiskt stabilitet kan vara en dröm, eller en mardröm. Nästan halva befolkningen har knappast haft något inflytande på över 70 år.

Skribenten funderar över Skellefteå och dess innevånare.

Skribenten funderar över Skellefteå och dess innevånare.

Foto: Pär Bäckström/ Frilans

Insändare2023-03-17 05:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Politiska fluktuationer skulle ge vädring i maktens korridorer. Dessa år har format Skellefteborna, medvetna om det eller inte. Mer industri och ökad folkmängd är inte fy skam, men även en större elit eller tjänstemän/akademiker, yngre, bör attraheras att bo här. Då kanske skifte i någon mandatperiod skulle ske. Det är mixen som ger dynamik och växling vid makten. Makten är som bekant väldigt kär att inneha. Skellefteå är redan en bra stad för de som haft oturen att få mentala och fysiska funktionsvariationer.

Hitflyttade har en utmaning. Skelleftebor vill gärna vara med de redan bekanta eller vännerna. Många jobb går till vänner och släkt. Ofta hör man att de går ut på lokal tillsammans för att träffa folk man redan känner.

Givetvis bildas vissa oaser där det blandas "olika folk", men sedan går man privat och var och en, hem till "de sina". Vi har en historia av viss fiendskap mellan byarna och staden. Numera är det lugnare och det är lite som bygdens folk. Skellefteå, AIK och bygden är nästan som en religion. Man är naturligt stolta patrioter.

Hur ska alla nya inskrivna innevånare med olika bakgrund acklimatisera sig och smälta ihop till en gemenskap eller blir vi uppdelade grupper? Allvarliga problem kan då komma i kölvattnet, plus narkotika och våld. Jag hörde av en kvinna som kom söderifrån att: “här vill jag bo”. Det är vänligt, gulligt och mindre stressat folk. Ofta har man personlig attityd som om man hade känt den andre länge. Så tror jag ytan och de första intrycken är, men efter en tid börjar man se och då kan även dialekten bygga barriärer mellan nya och infödda. Stockholmare, skåningar, invandrare med flera, har vissa odds emot sig att bli lika behandlade av ortsbefolkningen rent privat och med acceptansen. Varför skulle Skellefteå vara annorlunda än annorstädes?

Visst finns positiva exempel, eftersom det är skriande behov på vissa ställen och ukrainare som är till 75 procent högskoleutbildade och engelsktalande, tar enklare jobb nu, men kommer de att stanna eller åka tillbaka efter krigets slut? Siktet är inställt på 80–100 000 innevånare och då gäller det att ligga i takt med all samhällsservice, annars kan missnöjet bli enormt. Det ordnar sig alltid. Nästan.