Under senare decennier har bland annat följande lagar stiftats med, som undertecknad ser det, oönskade följder.
· Reglerna för vilka som får ha vapen har skärpts liksom kraven på förvaringen i säkra vapenskåp. Trots detta tycks allt fler tillståndslösa vapen finnas ute bland allmänheten. Skjutningar både mot folk, byggnader och hus har blivit fler än när vapen fanns nästan i varje hem, åtminstone på landet. Och trots vapenförvaring under sängar och i skrubbar.
· Förbud att bära kniv på allmän plats har införts. Följden har dock blivit att allt fler knivskurits och mördats jämfört med när både barn och vuxna bar kniv som användes till allt från slakt och snickeriarbete till för att exempelvis göra visselpipor.
· Barnaga har straffbelagts. Följderna är svåra att få fram ur offentlig statistik, men tycks i vart fall förekomma relativt ofta.
· Våldtäkter och sextrakasserier har straffbelagts eller fått strängare straff. Jämfört med förhållandena under andra hälften av 1900-talet tycks dock sådana brott ha ökat i allt högre grad.
Inom nämnda brottsområden har syftet med de nya och skärpta lagarna varit gott, men fått motsatt effekt. Vad kan detta bero på? Är det inte så att för att minska den typen av brott krävs ett annat sinnelag hos oss människor. Ett samvete som vid ilska eller begär automatiskt säger att du inte ska mörda, stjäla och så vidare. Detta torde vara bästa sättet att komma tillbaka till epoker med mindre kriminalitet igen.
För att vi ska komma tillbaka till epoker med mindre kriminalitet måste de stora religionernas bud och levnadsregler som bygger på mänsklighetens erfarenheter sedan tusentals år åter präntas in i oss – och då redan från barnaåren. Hur detta ska gå till är ett gemensamt ansvar för föräldrar, skola och religioner.
Trygghet för alla