Det finns många utredningar som visar att barn behöver trygghet ända upp i tonåren. Därför är det så beklagligt att skolan är så underdimensionerad när det gäller personal. Det har ingen betydelse vilket politiskt block som har makten utan båda två är lika skyldiga. Det går inte som den nuvarande regeringen trodde att genom att ge höjda och längre straff skulle allt bli bra. Den våldsvåg vi nu ser är möjligen det som hände i början på seklet. De som var barn då är föräldrar nu.
Barn är så olika men alla behöver stunder ensamma tillsammans med någon ur personalen. Ibland är det den som skriker som behöver personal och ibland är det den som är tyst. Tyvärr finns det inte resurser till detta i dag.
Det är väl ingen som på allvar tror att försvaret går med vinst utan det är en framtidssatsning. Barn och skola är ju också framtidssatsningar men där finns det tydligen möjlighet att skära hur mycket som helst.
Nu har det smugit in ytterligare en oroshärd i folkhemmet. I många fall är en eller båda föräldrarna arbetslösa. En sådan sak kan inte föräldrarna dölja utan det blir direkt oro i hemmet. Hjälporganisationer kan bekräfta att fattigdomsgränsen har nåtts för många. Samhällets indragningar har även drabbat fritidsgårdar och lekparker.
Sedan har vi en resurs som är helt outnyttjad. Det är nyblivna pensionärer som har mycket tid till övers och många har inte bestämt vad de ska fylla tiden med. Då är det bättre att ta kontakt med några förskolor. Att få titeln låtsasmorfar är väl det mest värdefulla man kan få.
Ragnvald Nilsson, Bureå