Det räcker inte med att ha ett arbete som jag trivs med. Jag vill också känna att mina chefer och övrig ledning stöttar mig. Att ni ställer upp på oss som finns närmast de svårt sjuka patienterna, som finns där det akuta händer.

Det jobbas som vanligt hårt för att få till en dräglig sommar. Jag kan inte minnas en enda sommar då det inte varit krismöten. Nästan alltid handlar det om brist på sjuksköterskor. Varje sommar har vi sjuksköterskor varit lojala, gått upp i tid, arbetat extrapass, blivit inbeordrade, täckt upp för varandra vid sjukfrånvaro med mera.

Den här sommaren är dock annorlunda i mina ögon. Vår ledning har orsakat personalbrist. Ledningen har tydligt visat hur personal blir behandlad om man står upp för sig själv och sin arbetsplats och påtalar när något är fel. Flera vidareutbildade sjuksköterskor med lång erfarenhet avslutar därför sina tjänster.

Jag vill påminna om att jag är en vidareutbildad sjuksköterska som kan mitt arbete, känner mig trygg med det och dessutom gör det bra. Jag trivs med mitt arbete, men vill inte bli behandlad hur som helst. Jag har inte arbetat två, tre eller tio år på samma klinik – jag har arbetat mer än 25 år. Lika många somrar har jag ställt upp för att få sommaren och sommarschemat att fungera.

Jag är bara en kugge, en utbytbar bricka i ledningens ögon. En bricka som kan ersättas av en termin-sex-elev. Jag liksom andra mår bra av att få uppskattning, lojalitet, stöttning och uppmuntran. Det har jag såklart fått, men inte från ledningen utan från patienter, kollegor, familj och vänner.

Jag har bestämt mig – min rad blir tom. Vi är flera som tackar för oss. Jag går vidare i livet till en arbetsgivare som ser mig som något mer än en utbytbar kugge. Till en arbetsplats med en ledning som står på personalens sida. En arbetsplats som värdesätter utbildning och lång erfarenhet. Något Vårdförbundet eftersträvar men vår ledning har missat.

Lång erfarenhet