SD vill gärna se sig som några det är synd om, som är i underläge, som har förstått något som inte vi andra har förstått. Detta skapar en position där man föraktfullt kan bemöta andras åsikter med osaklig besserwisserattityd (som en president Trump).

Det finns en föreställning hos SD att omfamna landet Sverige som en organisk enhet (som aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas), att exkludera människor och inte acceptera den demokratiska rättsstaten (som just har som utgångspunkt att acceptera olikhet och inkludera människor). I detta framför SD själva ett djupt elitistisk, antidemokratisk och auktoritärt synsätt. Ett synsätt där man ger sig rätten att se ned på demokratiska institutioner och se ned på andra människor.

Genom att tro sig veta bättre tenderar SD att förneka vetenskap och vetenskaplig metod, liksom att förneka klimatförändringarna och förakta och förtala klimataktivister. Söka förenklade lösningar som att allt blir bra bara vi stoppar invandring av människor från Sydeuropa och Afrika. Man vill förneka utveckling och nutid för att istället förorda dåtid i sann reaktionär anda, fixera kulturella uttryck till ett bestämt urval genom idén om bokkanon,, med mera.

Genom denna hållning ställer man sig på en elitistisk pidestal, ser ut över oss andra och säger vi är det mest folkliga partiet. Men hur folkligt är ett parti vars riksdagsledamöter har störst aktieinnehav av alla? Men aktievärldens högst odemokratiska struktur passar ju å andra sidan bra in i SD:s elitistiska världsbild.

SD omhuldar myten om en nationell folkgemenskap. För att komma dit vill man montera ned rättsstaten. Genom sitt inflytande i Tidöavtalet har den processen börjat. Målet är ett stenhårt batongstyre från ett elitistiskt fåtal som säger sig veta vad folket behöver.