Det är med tillförsikt som jag noterar att alla politiska partier i Sverige och övriga Europa uttalar sin vilja att hjälpa flyktingar som nu kommer från Ukraina. Det värmer i ens solidariska hjärta att Sverige återigen vill medverka till ett mottagande och dessutom fri lejd in i samhället för behövande.
Samtliga politiska partier bifaller nu solidariskt mottagandet av ukrainare om än med mer eller mindre skruvade argument som att de finns i vår närhet, de ser ut som vi och har likartad hårfärg. Det enda politiska parti som inte svängt om solidaritet i flyktingpolitiken är Vänsterpartiet, vilket bör noteras inför stundande val. För vi vill ju ha en regering som står upp för Sveriges solidariska värderingar.
Intressanta företeelser att analysera är den tvärvändning som majoriteten av de politiska partierna gjorde 2016 när de såg opinionsförskjutningen till fördel för Sverigedemokraterna och deras flyktingfientliga inställning. Det är också intressant att notera hur opinionen nu är annorlunda jämfört med 2016 och hur den påverkat politiken i mer solidarisk riktning.
Det var då som nuvarande migrations- och integrationsminister Anders Ygeman (S) ställde upp målet om att 80 000 migranter skulle utvisas och nya instruktioner lämnades till Migrationsverket för att säkerställa avslag för flyktingskäl. Det var då flyktingar kom från andra krig och andra former av förföljelse. Det var då flyktingar hade annan hårfärg och annan hudfärg. Idag är hela samhället positiv till flyktingströmmen och ställer upp oavsett politisk tillhörighet.
Är de skruvade argumenten om de ukrainska flyktingarna i vårt närområde, att de ser ut som vi och har likartad hårfärg den enkla förklaringen. Eller handlar förklaringen om att det finns en kollektiv skuldmedvetenhet hos det svenska folket för hur vi behandlade de andra flyktingarna med mörkt hår, mörk hudfärg och annan religion som gör att solidariteten nu gror. Eller är det rasism vi ser?
Oavsett är det hög tid att Anders Ygeman gör skäl för epitetet integrationsminister. Nya direktiv till Migrationsverket behövs för att besluta om uppehållstillstånd för de 5 000 till 6 000 afghaner som sedan förra årets verkställighetsstopp befinner sig i legalt limbo i vårt land utan rättigheter. Regeringen har redan meddelat Myndighetssverige att ställa upp med handläggare i syfte att öka förmågan och kompetensen hos Migrationsverket att klara sin uppgift. Det finns därför möjlighet att med mer kompetent personal snabbt upphäva den karantän som de afghanska migranterna befinner sig i.
Ingemar Fryklund