Tid är vår enda oändliga resurs. Vad som än händer så kommer det alltid ännu en minut, ännu en timme. Hur mycket tid vi än använder så tar den aldrig slut. Ändå så är det just tid som det alltid ska sparas in på. Industrin ska spara tid, servicenäringen och vården lika så. Allting ska tidsoptimeras, sekunderna räknas i tusendelar när våra arbetsplatser blir utsatta för japansk effektiviseringsideologi. Familjelivet har smittats av samma sjuka, fritid och familj har blivit ett livspussel som kräver välplanerade almanackor och strikt planering.

Drömmen om en artificiell intelligens som är tänkt att ersätta människan är snart verklighet och i många yrken kommer tidsbesparingen att räknas i tusentals förlorade arbetstillfällen. Ändå så säger många politiker och ekonomer att vi arbetar för lite, att den insparade tiden måste fyllas med ännu mer arbete. Man vill att arbetsliv och fritid ska smälta ihop till en gröt av stress och prestationsångest, långt upp i åldrarna. Allt för att värna den nuvarande ekonomiskt rådande samhällsordningen.

Framtiden skulle kunna bli en vacker plats, där vi värnar jordklotet och tar hand om varandra. Om vi bara tordes tänka en enda ny tanke. Tiden som det digitala teknikskiftet kan frigöra borde vi väl använda till det som är viktigast, eller hur?Coronasmittan har satt fingret på en öm punkt, det stora värdet på tid är inte pengar. Alla jag känner längtar efter ny tid som tryggt kan spenderas tillsammans med familj, släkt och vänner.

Ulf Larsson, Skellefteå