Sitter här och tar reda på en resa till läkare och provtagning, då jag måste boka tider, jo jag kan nog tacka myndigheter, kommun och välbärgade personer, då dom inte inser att platsen jag valde att leva på, inte finns med i någon planering. Det var min chans att göra något åt min hälsa, men jag begrep inte att det skulle ta mig ett århundrande tillbaka då man fick ta till sina egna ben. Någon häst vill jag inte ha, men det hade nog varit en syn för gudarna i ett större samhälle! Så det innebär, jag kan ta mig dit på morgonen om jag bokar resan i förtid, men jag som inte kan vara stilla, får ta till fotarbete hem, nä jag väntar inte i 5 timmar för hemresa.

Är det värt att göra så, tja jag tänker inte strida fast jag uppbär sjukpension, men jag sliter på för att överleva snålhet, passivitet och icke medmänsklighet. Att återvinna något får jag glömma, här gäller det att göra sitt bästa för att inte hamna under sopberget, skörda allt näringsvärt ogräs, skaffa eget kött.

Ändå gör jag rätt, det är mitt eget ansvar, att sköta min hälsa, enligt socialtjänsten, ändå vill dom sparka undan fötterna på oss som bryr oss och gör något åt det. Det tog tid innan jag insåg att socialtjänsten inte bryr sig, men det har gjort mig så förbenad, så nu får varje blessyr och sjukdom behandlas utan läkare, jag kan inte bara kasta mig på en buss!

Jo jag längtar så efter en bil som skulle förenkla mitt liv, men jag accepterar inte att köpa en som slår hål på en redan skadad livsföring, då både stat och kommun roffat år sig höjningen på sjukpensionen.

Irene Pettersson