Senast i de lokala nyheterna den 16 februari rapporterade det om att tågtrafiken var hackad. Attacker har också utförts mot Skellefteå
Airport den 15 februari. Under vecka 6 rapporterade det om att sjukvården (!) utsatts för attacker och helgen den 10-12 februari fanns uppgifter om att Umeå universitet varit föremål för aggressionen utförd av it-sabotörer. Varifrån? Svaret är att det blir mycket antaganden bara, och att duktiga hackare nästan är omöjliga att identifiera som verkliga personer.

Orsakerna är grumliga men det är lätt att gissa på att Paludans provokationer och Rysslands krigföring gör att vår säkerhet inom
mobiltelefoni och it-system inte är helt betryggande. Den här tekniken har gjort att samhället blir sårbarare än innan tekniken fanns. Förutom att risken för attacker nu är stor, så har ju inte problemen varit så mycket mindre förut heller. Inom vitala verksamheter som sjukvård och polis har det alltför ofta funnits problem med för krångliga system, kompatibilitet, outbildad personal och kanske en allmänt teknikfixerad och inte helt användarvänlig it-miljö. Allt till en hög kostnad.

Vad händer egentligen vid en jätte-attack? Det här är så oroande att vissa kan få sömnsvårigheter.

Ägarkoncentrationen inom mjukvara håller också på att blir alldeles för stor. Google, Facebook, Microsoft och mobiltelefontillverkare vill att affärerna ska rulla på. Därför uppdaterar man sina funktioner hela tiden och till slut räcker din mobil eller dator inte till längre i kapacitet. Nu ska det blir 5G som jag är emot främst på grund av misstänkt strålning som gör oss tröga i huvudet och naturligtvis den stora möjligheten till att övervaka varje steg vi tar.

Slutligen. It kan hjälpa oss med mycket tungt arbete men det ska användas selektivt. Mitt förslag är att hela It-politiken granskas i Sverige. Teman: Vilka områden ska skonas från IT? När nästan ingen säkerhet går att få inom IT, var kan vi ta bort det?