Socialdemokraterna i Skellefteå skönmålar som vanligt det kommunala äldreomsorgsmonopolet. Trots flera exempel på bristande vård rycker S på axlarna och säger lögnaktigt att Skellefteå har en förstklassig äldreomsorg. Och det kan man säga så länge S-majoriteten av ideologiska skäl vägrar släppa in privata alternativ inom äldreomsorgen.
För när inga alternativ till den kommunala äldreomsorgen erbjuds riskerar ju kommunen ingenting trots allvarlig kritik, och man kan i princip behandla de gamla hur som helst bara för att spara pengar medan en privat utförare där samma missförhållanden uppdagas kan mista sitt uppdrag.
När de ledande socialdemokraterna i kommunen blir konfronterade om brister i äldreomsorgen och varför det inte finns tillräckligt med pengar till kärnverksamheten, glider man undan och påstår att man försökt få mer pengar från budgetberedningen. Det låter ju nästan som om en utomstående part, budgetberedningen, håller i plånboken och fördelar pengarna.
Men det är ju S-majoriteten som är budgetberedningen. Att det inte finns tillräckligt med pengar till kärnverksamheten kan inte S skylla på någon annan, eftersom partiet har styrt Skellefteå kommun med mer eller mindre egen majoritet de senaste 80 åren sedan 1942. S har fortfarande egen majoritet med stöd av V och kommunfullmäktige kan anslå och fördela pengarna precis som man vill. Varför prioriteras då inte kärnverksamheten vård, skola och omsorg av S trots att man hela tiden bedyrar att det är högprioriterade områden? Jag ser detta som ett av många exempel på att Socialdemokraterna säger en sak som låter bra för att få röster och makt, men de gör något helt annat när de väl fått makten.
Roger Hammarsten, Ursviken