En gång var Rovön det vackraste stället i Skellefteå. Man kunde vandra hela vägen från centrum till Mobackenbadet i en underbar, prunkande grönska. Fåglarna kvittrade. Vattnet var blankt och klart så långt ögat kunde nå. Nu är Rovön en bortglömd plats, där döda träd ligger kvar, huller om buller. Vattnet är sedan länge igengrott.
Broar ruttnar, och brister när som helst. Man lappar ihop där det är som mest kris, med temporära lösningar, likt Skellefteå kommun (man släcker bränder istället för att tänka långsiktigt och hållbart för ingen vågar/vill ta ansvar) Ska en olycka måsta ske innan något händer?
I närheten finns en vacker kyrka där prästen står och förkunnar om liv och död. Snacka går bra, men snälla agera. Tacka Gud istället genom att ta vara på det han skapat till oss. Vi kan väl alla få uppleva en grön och levande jord, döda som levande?
Skellefteå går mot naturlig död