Rovdrift och brist på vård förstör våra skogar

En miljöförsöring som började på 50-talet och fortfarande pågår.

Törskatesvampen gör tallar rostbruna och är en vanlig skadesvamp. Orsaken till spridningen är brist på skogsvård, menar skribenten.

Törskatesvampen gör tallar rostbruna och är en vanlig skadesvamp. Orsaken till spridningen är brist på skogsvård, menar skribenten.

Foto: Anna F Strömbäck

Insändare2022-05-01 19:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det kan inte ha varit skaparens mening att uppmuntra skogsindustrin till rovdrift och förstörelse av våra skogar som kommer att omöjliggöra för kommande generationer att försörja sig. Effekten blir det motsatta, en enorm miljöförstörelse med torka, skogsbränder, uppvärmning, stormar och oväder. Avverkad skog binder ingen koldioxid, tvärtom och den omfattande markberedningen avger kolossala mängder med växthusgaser.

Det började när skogsindustrin skulle utrota lövträden med det cancerframkallande giftet Hormoslyr på 1950 talet. Detta gift har orsakat hundratals dödsfall runt om i Landet samt utrotade även pollinerande insekter och smådjur i stor omfattning. Hur många människor som insjuknade via giftspridningen av dricksvattnet får vi nog aldrig veta då sådana uppgifter hölls hemliga och aldrig fick undersökas. Före denna utrotningskampanj av lövträd hörde man aldrig talas om betesskador på barrträd. Tar man bort den naturliga födan för älgarna som lövträd och sly utgjorde vad förväntar sig då skogsindustrin att älgarna ska livnära sig på? Det var samma sak för människor förr i tiden under nödår när maten tog slut och dom tvingades att livnära sig på tallarnas bark för det fanns inget annat.

För några år sedan släpptes en rapport om att cirka 40 procent av alla plantager i Norrland var angripna av törskatesvamp, den rapporten tystades ner på ett känt manér då dom ansvariga inte ville att den skulle spridas till allmänheten.

Törskatesvampens angrepp beror uteslutande på upphörande av vård inom skogsbruket. Skogsvårdsstyrelsen tog också bort vård från namnet till Skogsstyrelsen då vård inte längre förekom. För att tillmötesgå okunniga naturentusiaster lämnades alla svampangripna träd kvar på kalhyggena och fick som följd att miljarder sporer spreds med vinden och smittar i stort sett alla deras plantager. Det tar lång tid innan smittan upptäcks, 10 till 30 år och då är det försent att åtgärda. Förr i tiden var det noga med att avverka smittade träd och dom fick absolut inte lämnas kvar vid avverkningar.

För att kalla något för skog måste ett större område vara beväxt med träd, det har vi ju alltid vetat, dessa träd bör dessutom ha en medelålder på minst 150 år. Denna sanning försöker skogsindustrin energiskt motarbeta. Forskare som har en annan åsikt har nog en näst intill omöjlig chans att få sin avhandling godkänd. Ett exempel var när en forskare i sin avhandling tvingades att kalla tioåriga plantor för träd. Skogsindustrin har också basunerat ut att så mycket skog som vi har nu har vi aldrig tidigare haft. Förljugenheten inom skogsindustrin verkar vara total.

Om det nu är så som de påstår att plantagen är så produktiva, varför måste de då avverka fjällnära skogar och dom sista gammelskogar vi har? Svaret är enkelt, det kommer att dröja ungefär 100 år innan deras plantager kan producera något som kan liknas vid virke, om inte allt är nedvissnat innan dess. Kvalitetsmässigt är virke från plantagen en ren katastrof i jämförelse.

LG