Det kan inte ha undgått hästintresserade invånare att ridsporten är i blåsväder. Unga människor används som gratis arbetskraft, utsätts för maktmissbruk och övergrepp.
Ridsporten är tack vare statliga bidrag en folksport vilket säkerligen har bidragit till Sveriges framgångar internationellt. Vem av er känner inte till Jens Fredricsson, Malin Baryard och Rolf-Göran Bengtsson?
I Skellefteå driver ideella föreningar ridskola i kommunens lokaler. Föreningarna äger hästar och eleverna brukar rida en gång i veckan. Hyran finansieras med skattemedel till nästan 90 procent. De lånar inte gärna ut sina hästar till tävling eller träning utanför klubben då de behövs i ridskoleverksamheten. En del föräldrar köper därför häst/ponny.
De senaste 25 åren har Skellefteå fått fram en handfull ryttare som tävlat upp till 140 cm-nivå eller medelsvår dressyr. Högre än så ännu färre. De har fått hjälp av tränare från andra städer då kompetensen hos dessa ridskolor saknats. En förening startas av rutinerade ryttare med lång erfarenhet av att äga häst och tävla. Man vill hjälpa ungdomar med egen häst som vill utvecklas mer än vad ridskolorna kan erbjuda. De vill använda kommunens lokal men tvingas betala marknadsmässig hyra eller får nej.
Ungdomarnas möjligheter till att utvecklas och sporten motarbetas för skattebetalarnas pengar. Den ena föreningen hyr fastighetens två maneger varav den ena används mest av ett fåtal ryttare med egen häst uppstallad på anläggningen. De kan rida i princip när de vill då manegeschemat är medvetet luftigt.
Föreningarnas maneger används som maktmedel – tävla för den förening som äger hyresavtalet eller betala betydligt mer än andra medlemmar. Du får välja mellan att offra din gemenskap och utveckling – eller att träna ute i kylan.
Fjälbyn (Lövånger) välkomnar andra föreningar men den ligger flera mil från där de flesta av oss bor. Den nya föreningen vänder sig till fritidskontoret och till politikerna utan att få gehör. Hur är det möjligt med grundlagen om föreningsfrihet och likställighetsprincipen som innebär att medborgare som befinner sig i en likartad situation ska behandlas lika?
En dom i förvaltningsrätten mål nr 723-12 gällande Malå kommuns uthyrda anläggning gav Sjöbacka Hästsällskap rätt så Malå kommun fick styra upp prissättning och bokning av manegen.
Att tvingas köra drygt tio mil för att kunna utöva sin sport är inte att behandla kommunens medborgare lika. Jag tycker att politikerna ska se till att våra skattepengar gynnar fler eller vad tycker ni?