Det har de senaste månaderna blivit allt svårare att få papperstidningen varje dag den utkommer. Det är en lite lyx förstås men vi som har den betalar förhållandevis ganska mycket. Själva distributionssystemet har förändrats väldigt mycket och utdelningen sker numera inte med Tidningstjänst (TAB) som det den var arrangerad på 90-talet och en bit in i tjugohundratalet.
Det har varit en del små entreprenörer som har skött det hela och nu senast har Norrmedia varit huvudman. De som sköter den egentliga distributionen idag är SVHL – Svensk Hemleverans och de har inte riktigt levt upp till uppdraget sedan i augusti ungefär. Det har inte Postnord heller gjort sedan omläggningen till varannandags-utdelning. Men det är en annan historia.
Mellan fyra till sju gånger i månaden har jag blivit utan tidning sedan i september. Jag har en Umeåbaserad tidning, men även Norrans kunder har efter förfrågan bekantskapskretsen blivit utan många morgnar. Det är inte helt miljövänligt med papperstidningen, dels är det papperet förstås och sedan ska tidningarna köras ut och förmodligen ofta med bensinbil. Snart kommer enligt uppgift utkörningen att ske med elfordon. Papperstidningen en demokratisk rättighet tycker jag i egenskap av en som har svårt för att konsumera i en tidning i digital form.
Det ska sägas om att jag har "Reklam – ja tack" kvar i min port-brevlåda. Dels därför att jag önskar en del reklam och dels därför att jag vill mäta mängden reklam. Reklamen kommer alltid punktligt ett antal gånger i veckan oberoende av väder och den kräver också papper och därmed skogsråvara. Reklamen har en effektivare distribution. Varför?