Sverige började mäta temperaturen i atmosfären redan på 1850-talet och man kunde redan då konstatera att temperaturen ökade. Forskarna bedömde att de fortfarande var på så låg nivå att det inte var någon fara inom överskådlig tid.
Efter andra världskriget tog industrialiseringen fart på 1950-talet. Föroreningarna ökade i takt med ökad produktion även om reningsverk byggdes. Forskarna kunde nu konstatera att föroreningarna steg obehagligt fort och att jorden blev varmare. Industrin försökte i det längsta dölja det.
FN:s klimatpanel tillkom 1988 och kunde då visa på fakta på sambandet mellan luftföroreningar och klimatpåverkan. Trots det var det många som tvivlade, bland annat många av våra riksdagsmän.
Jag har full förståelse för att många tvivlade för det syntes inte så tydliga spår av föroreningarna. På 90-talet var det inte mycket debatt om klimatfrågorna. Så tonårsflickan Greta Thunberg hade rätt i att vi hade tillräckligt med kunskap och att det nu var dags att börja agera. Trots detta beskyllde Jimmie Åkesson Miljöpartiet för att ha hittat på klimathotet.
Valrörelsen 2022 blev skev då Socialdemokraterna förutsåg klimathotets styrka och startade flera projekt med inriktning på miljöförbättringar medan den borgerliga alliansen tävlade inbördes om att sänka bensinpriset. Det var ett vinnande recept för det blev seger för den borgerliga alliansen. Det har bidragit till ökade utsläpp under mandatperioden. Så nu har Sverige rasat i ranking i ”nationell klimatpolitik” från att ha haft en ledande position till att nu inneha plats 54.
En regering ska visa färdriktning för medborgarna, men den här regeringen har missförstått sin uppgift.