Snön vräker ner över bygden där vi bor, plogningen dröjer och jag skottar mig hjälpligt fram för hand. Frågan är om jag vågar skjutsa barnbarnet, som fått sova över här i natt, till förskolan i Bureå. Men större problem än så har vi inte för tillfället. Mat finns i kylskåp och frysboxar, såvida inte elströmmen skulle brytas.
Just det är väl vår svagaste punkt för tillfället. De som har alternativa värmekällor är mindre sårbara. Och så går tankarna till de som drabbats av Putins övergrepp mot befolkningen i Ukraina. Ingen inom hans krets verkar vilja eller våga få slut på eländet, hur många tusen som än kan tvingas fortsätta att leva under påfrestningar och död.
Jag fick i början av året, ungefär när normaliteten tog slut, en högst relevant bok av en vän. Den heter ”Zinkpojkar”, författare Svetlana Aleksivetij boende i Belarus. Hon hamnade inför rätta för att ha skildrat Sovjetunionens invasion och tio år långa krig i Afghanistan mellan åren 1979 och 1989. Boken består till största delen av intervjuer med de som drabbades av kriget. Inte minst då de soldater som tvingades ut i ett minst lika vansinnigt uppdrag som nu i Ukraina. Någon miste både ben och armar. Även högre befäl präglades för livet. Tusentals föräldrar, syskon, livskamrater och barn tvangs begrava anhöriga – titeln anspelar på materialet i vad de enkla kistorna bestod av. Och allt detta till ingen som helst nytta.
Lika litet som vad den paranoida statschefen i nuvarande Ryssland kan åstadkomma idag. Återverkningarna har svallvågor även hit till oss. Vi har tagit beslut om att rusta upp våra arméer för att kunna passa in i Nato. Vilket kräver pengar från något annat. Många har börjat få kärvare privatekonomi. Känner sig tvingade att spara på vattnet, dra ner på inomhustemperaturen och handla billigare mat.
Andra tycks mindre bekymrade. Duschar som vanligt. Och – just här hos oss råder bostadsbrist, nya köpstarka affärer poppar upp, och Northvolt förutsätter att efterfrågan på elbilar ska stiga mot höjderna. Ja, den som lever får se. Under tiden får vi glädja oss åt det som går att glädja sig åt. Skellefteå AIK, vår stolthet inom idrotten, tog i går kväll när detta skrivs, sin fjortonde raka seger.
Det du Putin. Du borde nöjt dig med att skicka ut ert bästa hockeylag på turné.