Som om den kommunala skolan inte har höga förväntningar på sina elever, som om den kommunala skolan inte eftersträvar lugn och ro i sina klassrum, som om den kommunala skolan inte har engagerad personal. En lärares huvudsakliga uppgift är inte att lösa barns konflikter, det är att undervisa dem. En rektors jobb är inte heller att ringa till dig och fråga varför du valt att flytta dina elever till en annan skola. Han eller hon måste kanske få fokusera på de elever som går kvar på skolan.

Du skriver att du har sett ljuskänsliga elever placeras bakom skärmar med hörselkåpor, men har du varit med i resonemanget? Har du vridit och vänt på situationen för att hitta den bästa lösningen? Har du pratat med eleverna ifråga? Att hur mycket resurser man får inte skulle spela någon roll är befängt. Det är klart att det är lättare att fördela sina resurser om man har en skola att hålla reda på jämfört med om man har cirka 30.

Det är förstås så att skolor ibland misslyckas med att hålla ordning i klassrummen och tyvärr också med att förhindra mobbning, men det är ingen ursäkt för att trycka ner en hel yrkesgrupp som sliter för att göra barnens skoltid så lärorik som möjligt. Skolornas ”oförmåga” att skapa fungerande klassrum kanske inte enbart beror på skolan. Föräldrar har också ett ansvar att lära sina barn hur man beter sig mot sina medmänniskor. 

Sen är det klart att gruppstorlek spelar in. Att lyckas undervisa 25-30 elever och få med alla på tåget är näst intill omöjligt. Jag undervisar dagligen grupper av den storleken och jag vill gärna tro att jag gör mitt bästa, men det är inte ofta jag känner att jag nått fram till alla – något som så klart skapar frustration både hos mig och hos eleverna. 

Jag ser det inte som något jätteproblem att man tjänar pengar på skolan, men jag ser det som ett jätteproblem att man sågar hela Skellefteå kommuns lärarkår vid fotknölarna för att man inte är nöjd med delar av kårens insatser.

Provocerad