Vid närmare eftertanke inser de flesta att om man är välutbildad med god ekonomi så har man betydligt större valfrihet än om man är lågutbildad med dålig ekonomi. Det andra som vi ofta inbillar oss är att det mesta i livet går att mäta. Trots att mycket av det finaste i livet är omätbart, som kärlek och en känsla av mening och sammanhang. 

När man slår ihop mätbarhet med valfrihet då skapas lätt ett samhälle som bygger på konkurrens och den starkes rätt. Då det gäller att producera varor och de flesta tjänster är det bra med konkurrens och mätbarhet. Men jag tror att det får olyckliga och mycket djupgående konsekvenser när samma principer tillämpas på vård, skola och omsorg.

Mycket ”debattkrut” har ägnats åt att kritisera vinsterna i vård, skola och omsorg. Men vinsterna är inte problemet, för privat verksamhet måste gå med vinst annars går man i konkurs. Problemet är istället att vi håller på att skapa ett allt omänskligare samhälle när vi inbillar oss att allt går att mäta och därför att välja.

Slutprodukten av den valfria och konkurrensutsatta välfärdssektorn blir absurd om vi tänker efter. Jag är inte kund som kan komma till läkaren med en sjukdom som jag kan kräva att bli botad från. Jag är inte kund som kan kräva att skolan ska ge mitt barn betyg som räcker för att bli läkare eller jurist.

Mycket av det som sker inom vård, skola och omsorg är inte mätbart och därför omöjligt att välja och konkurrensutsätta. Därför behöver debatten flyttas från frågorna om vinster, om motsättningarna mellan kapitalism och socialism, till en fråga om vilken typ av samhälle vi vill ha i framtiden.

Hans Marklund, Skellefteå