Oavsett åsikt i fråga om vinster i välfärden konstaterar jag att friskolor och kommunala skolor inte lever under samma villkor. Till kommunens uppdrag hör att anordna skola för barn från 6-16 års ålder. Det innebär, för Skellefteå kommun, skolor spridda över hela sin geografi.
En friskola gör dock marknadsmässiga prioriteringar – om den inte är ideellt baserad – när det gäller placering. Var finns det störst sannolikhet att fånga upp så många elever som möjligt? Troligt är att Internationella Engelska skolan (IES) inte hade valt att starta i Skellefteå om de inte erbjudits centralt belägna lokaler. Det finns helt enkelt för få möjliga elever i Byske, Burträsk eller andra orter. Kommunikationerna är också byggda så att det är relativt enklare att åka från Burträsk till stan än tvärt om under vanliga skoltider.
En kommunal skola fungerar alltså som service till föräldrar oavsett var de bor medan friskolan gör marknadsmässiga överväganden. Därför är det intressant att notera att IES rektor säger att koncernen återinvesterar den största delen av sin vinst – men återinvesteringen går främst till att expandera verksamheten, det vill säga starta nya skolor. Vinsterna investeras alltså inte i de elever som redan valt att gå på IES, utan för att rekrytera elever på andra orter.
Min slutsats blir att det är en vinstmaximering som eftersträvas där man bedömer marknaden snarare än elevernas pedagogiska behov i utvecklingen av sin skolverksamhet.
Cynikern