Helt oblygt verkar det som om man tror att vi väljare kan föras bakom ljuset. Vi vet bättre.

I en ledare i Norran den 20 maj skriver Mikael Bengtsson. ”Det behövs skatter. De finansierar välfärden, infrastrukturen, bland mycket annat”. Samme Bengtsson beskriver inte sällan om underfinansieringen av välfärden. Inte minst hur omsorgen om äldre och handikappade behöver förstärkas, och att vi har en demografisk utmaning framför oss. Men han orkar inte hålla i sitt resonemang längre än till stycke fyra. Där börjar ett långt och lite konspiratoriskt resonemang om dolda avsikter med beskattningen.

Fakta i målet är att skatten, som andel av BNP, har sjunkit med 6 procentenheter de senaste åren, från 49 till 43 procent, vilket motsvarar cirka 350 miljarder kronor årligen. Så snart det blir tydligt att den borgerliga demagogin om skatter och offentliga sektorns finansiering når en återvändsgränd drar man ofta sina två sista kort. 

1. Privatiseringar, det vill säga att privata hemtjänstföretag, särskilda boenden och skolor är billigare – och har lika bra eller bättre kvalitet. 

2. Eller så kommer talet om dynamiska effekter. Och hur stor ökning blev det av statens inkomster när värnskatten avskaffades?

Om ledarsidan ska fylla en funktion finns den en enkel tankekedja att följa. Fakta, analys och åsikt. Och då riskera Mikael Bengtsson med flera att föra populismen i skattefrågan ända fram till ett självskadebeteende.

Hans-Erik Persson, Burträsk

Svar direkt

Ibland gäller det att kunna hålla två tankar i huvudet – samtidigt. Vi behöver skatter, precis som jag skriver, men de ska vara synliga. Dessutom är det skatter som ska vara bra för miljön, så ska de också vara bra för miljön. Om inte handlar det om, precis som jag skriver, fiskala skatter, rakt ner i skattekistan.

Mikael Bengtsson, politisk redaktör på Norran