Nu får vi ännu värre scheman än tidigare. Ännu längre pass på helgerna. Vi får mindre tid med våra barn. Men det är ju tydligen inte så viktigt, för vi på det så kallade golvet är det ingen som prioriterar.
Vi sliter och försöker göra en bra dag för de dementa, men det enda vi får höra är att vi måste aktivera dem mera. Alla som känner till demenssjukdomar vet att för mycket stimuli är inte bra för dem, men ändå så trycks det på att aktivera och aktivera. Sen hur de mår efteråt tänker ingen på, de blir väldigt oroliga, sover inte på nätterna och så vidare. Men aktiveringen är ändå mest viktig av allt. Ingen tänker på att lugn och ro också är viktigt för dem med en demenssjukdom.
Känner att jag snart inte orkar vara kvar, gillar egentligen mitt jobb men det är inte värt att riskera min hälsa och att försumma mina barn. Vi arbetar långa helger. 5 av 12 för att vara exakt. Sköterskorna arbetar typ var 6:e helg. Man har ut cirka 19 000 i lön efter skatt och har arbetat i 23 år. Visst är det väl ändå fel någonstans.
Och ändå så lyssnar inte politikerna på oss. Höj lönerna med flera tusen i månaden, för alla blir vi gamla någon gång och behöver hjälp. Hjälp som snart inte kommer att finnas. Blir som förr i tiden att anhöriga får ta hand om deras demenssjuka släktingar. Avdelningar stängs nu, för de kan inte garantera säkerheten, ja ni hör ju själva. Ett sjunkande skepp.
Så varsågoda, vi orkar snart inte jobba. Många söker sig till andra jobb nu. Tänk hur blir det om tio år till? Fortsätter det så här så står äldreomsorgen snart utan personal.