Det beryktade köttberget har blivit övertungt. Förskjutningen av att folk lever så mycket längre har blivit en belastning för välfärdssamhället. Våra politiker har lyckats med att förskjuta pensionsåldern litegrann men inte nog i förhållande till levnadslängden. De som ska försörja oss (företagen) måste idag räkna med en kostnad på uppemot 1 000 kr per timme och materialet är jättebilligt, 1950 kostade en arbetskraft cirka 5 kronor per timme, och materialet var svindyrt.
Millimeterrättvisa för människor finns inte. Förr hade många tunga arbeten, idag har de flesta lättare arbeten och en jättestor faktor har ju blivit de som kan bo var de vill i världen tack vare internet. Vi ska ha ett samhälle som så långt det går är rättvist, men min tes är att eftersom den ena drabbas av sjukdom eller skada så måste vi ha skyddsnät som skyddar dessa. Lösningen ska vara lockbeten istället för piska. De flesta människor önskar att få vara med i samhällsinsatserna, de vill ha något som tillfredsställer deras liv. Avarterna får vi ta hand om.
Ett hett tips till främst våra löntagare och fackliga företrädare är att gilla att pensionsåldern höjs i takt med att vi lever längre, just nu borde vi göra en extra förändring på kanske tre år. Som jag ser det kan vi sänka våra skatter och därmed höja nettolönerna, och få tillgång till fler i yrkeslivet.
Hur man ska behandla de som inte orkar är troligen en av de svåraste och viktigaste faktorerna. Vi behöver idérika människor som tar tag i dessa frågor. Kom ihåg att livet inte är rättvist, men det vi kan göra är att hela tiden leva i tiden. Inte lätt att se utvecklingen dag för dag, det gäller att ta ett steg bakåt och se det hela i ett större perspektiv. Hur många har förstått att ökningen av personalkostnaden gått från 5 kronor till 1 000 kronor per arbetstimme?
Vi måste våga nya saker, vi tog bort ackorden som nästan dominerade industrijobben, det går ju inte, skallade pessimisterna, men de togs bort i nästan allt och nu har vi lärt oss förlita oss på att människor jobbar på utan ackord. Ett av mina budskap är vi måste prova om det bär med nya påfund. Jag tror inte vi har råd med att ha så stor del av befolkningen som lever på andra.
Allt var absolut inte bättre förr, men människor gjorde så mycket de förmådde för sina medmänniskor och speciellt tänker jag på de verkligt sjuka och på att ta hand om de äldre. Nu är det egot som härskar. Vi lever inte på 1800 talet, vi lever Nu. Notera att varje land har sina problem/lösningar.