Överförmyndare – okunnig kommunledning

Kommunallagen stadgar att det i varje kommun ska finnas en överförmyndare. Denne väljs av kommunfullmäktige och är således politiskt ansvarig för den verksamhet som har till uppgift att trygga tillvaron för våra medmänniskor som inte själva fullt ut klarar sitt liv.

Skribenten menar att kommunledningen i Norsjö inte visste vem som var överförmyndare.

Skribenten menar att kommunledningen i Norsjö inte visste vem som var överförmyndare.

Foto: Arkivbild

Insändare2021-09-24 06:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Under överförmyndarens tillsyn arbetar frivilliga gode män och förvaltare som har till uppgift att bistå dessa personer om behovet inte tillgodoses på annat sätt, till exempel genom anhöriga.  Att den här verksamheten lever i skymundan i Norsjö kommun blev jag varse i somras när jag kontaktade kommunledningen med anledning av utebliven arvodering för mitt arbete som förvaltare för en invånare i kommunen. Varken kommunchefen, socialchefen eller kommunstyrelsens ordförande visste vem som är överförmyndare i Norsjö kommun. Kommunfullmäktiges ordförande gav mig ett namn, men det visade sig att denna person inte längre är överförmyndare. 

Nu har jag dock kunnat täppa till denna lucka i kommunledningens vetande. Dessutom har arvoderingen löst sig då årsräkningarna för 2020 översänts till det för norra länsdelens samt Arvidsjaurs och Arjeplogs kommuners gemensamma kansli i Skellefteå. Jag undrar hur det skulle låta om kommunstyrelsens ledamöter i Norsjö finge vänta från januari till september på sina arvoden?  Men oss frivilligarbetare som många gånger får sätta till åtskillig tid för fullgörandet av omsorgerna om de svagaste i samhället är det tydligen inte så noga med. Detta beror naturligtvis på att verksamheten inte anses särskilt viktig. 

Då jag är bosatt på annan ort i landet och har uppdrag som god man eller förvaltare i några grannkommuner jämte den jag bor i kan jag konstatera att alla årsräkningar för 2020 i dessa kommuner var granskade före utgången av april månad, alltså efter en till tre månader efter inlämnandet. 

När jag framförde mina synpunkter till kommunstyrelsens ordförande fick jag veta att ingen annan hade klagat. Naturligtvis beror uteblivna klagomål på att gode män och förvaltare som regel är försynta och tålmodiga människor, som dessutom kan tycka att det är lite genant att ta betalt för sitt arbete. Men detta förhållande är ingen ursäkt. Vad jag begär av årets kommun 2020, det vill säga Norsjö, är att överförmyndarverksamheten intar den plats i det kommunala medvetandet som den förtjänar. 

Det är naturligtvis mera glans och glamour över insatser för näringslivet eller turismen, men omsorgerna om samhällets svagaste är som sagt lagstadgat och minst lika viktigt även om det inte ger positiv pr och publicitet. Till saken hör även att vi här har att göra med en marginaliserad grupp som mera sällan utnyttjar sin rösträtt. Tyvärr misstänker jag att överförmyndarens verksamhet lever i skymundan även i andra kommuner, men Norsjö har naturligtvis chansen att visa framfötterna även här och i högre grad leva upp till hedersutmärkelsen Årets kommun.

Då jag är född och uppvuxen i en by i kommunen vill jag känna stolthet över min gamla hembygd. 

Henning Bask, Norberg

Sver direkt

Norsjö kommun kommer inte att ge någon kommentar i specifika ärenden. Generellt har kommunen konstaterat utmaningar i handläggning av överförmyndarfrågor. Därför har vi nu påbörjat ett samarbete med Skellefteå kommun i dessa frågor. Kommunens förväntan är att handläggningen framledes fullgörs på ett tillfredställande sätt.

Mikael Lindfors, kommunalråd, Norsjö kommun