Sverige och vÀstvÀrlden har upplevt ett fantastiskt materiellt överflöd de sista 50 Ären, och dÄ Àr det lÀtt att tro pÄ en fortsÀttning. Vi vill ju sÄ gÀrna ha det bra. Men tyvÀrr förstÄr fÄ sÄrbarheten hos detta globala produktionssystem.
Det bygger pÄ superbillig arbetskraft frÄn fattiga lÀnder, ett vÀlfungerande finanssystem, internationellt förtroende, förmÄnliga och sÀkra transporter, tillgÄng till billiga rÄvaror, och stÀndigt uppgraderad teknologi. DessvÀrre börjar dessa fallera?
Geopolitiska konflikter ökar snabbt vilket eroderar förtroendet mellan lÀnder. Transportkostnaderna skenar liksom energipriserna. Lönerna ökar snabbt i Kina och andra produktionslÀnder, vilket gör det mindre lönsamt att tillverka i Asien. RÄvaror blir dyrare, knappa och i hÀnderna pÄ ett fÄtal lÀnder. Finanssystemet upplever sin största bubbla nÄgonsin. VÀrldens befolkning blir snabbt Àldre och den arbetsföra befolkningen fÀrre.
Samtidigt Àr Sverige och de flesta lÀnder genomsyrade av samhÀllsproblem och andra globala utmaningar. FörstÄr vi vilken bomb vi sitter pÄ? Antingen invÀntar vi att bomben briserar eller börjar vi pÄ allvar diskutera hur vi kan bygga ett Àkta livsbejakande, resilient och hÄllbart samhÀlle.
TyvÀrr Àr hÄllbarhetsmÄlen till begrÀnsad nytta. Varför? Vi stÄr inför mÀnsklighetens största omstrukturering nÄgonsin, bÄde den inre och den yttre, och hÄllbarhetsmÄlen visar visserligen mÄl men inga konkreta planer. DÀrför Àr det hög tid att det bildas en samlingsregering som initierar en nationell krisdialog dÀr hela befolkningen Àr involverad för att skapa framtidsvisioner.
Det finns nog en fantastisk framtid runt hörnet, men bara om vi tar nulÀget pÄ fullt allvar.
Christer Nylander