Som miljömedveten person ser jag positivt på de ambitioner som listas i "Avfallstrappan" (se artikeln), är däremot skeptisk till att förändringen för något positivt med sig ens för det offentliga. För oss enskilda enbart en negativ reform.
Redan finns många exempel på negativa konsekvenser av en överambitiös sorteringspolitik. Hur många skandaler är inte förknippade med detta, från bränder av plastdeponier i Estland till förgiftad rök från byggavfall i Botkyrka? I dessa fall har svårigheterna att ur dessa avfall få användbara produkter till rimlig ekonomi gjort att miljökonsekvensen av sortering blir mycket mer negativ än om materialen gått direkt till förbränning i en bra avfallsanläggning. Av detta skäl har jag med gott samvete lagt allt plastavfall i min vanliga soptunna då jag vet att våra grannar i Umeå väl tar hand om detta i sin anläggning i Dåva.
Papper, kartong, glas och metall lämnar jag däremot gärna i containrarna på återvinningen. Även om någon råkar lämna fel produkt i sådana containrar är mottagande system robusta nog för detta.
Som tidigare miljökonsult med insikt i avfallsbranschen har jag svårt att se några praktiska fördelar av den aviserade förändringen. Vad garanterar att den som i dag felsorterar till avfallscontainer plötsligt blir perfekt när det dumpas i egen tunna? Eller ska kommunerna upprätta sop-poliser för att sätta dit de som inte gör rätt? I så fall ett svårt ingrepp i integriteten.
Erik Solbu, Skelleftehamn