Många väljare vilseleddes och Tidöregeringen har därefter fortsatt att trumma in detta trots att oberoende experter har visat på dess överdrifter och osanning. Nu senast (DN 14/12) har två professorer från Linköpings universitet gjort en historisk genomgång som visar att alla partier i Sverige låg bakom både kärnkraftsnedläggning och satsning på förnybar el.
Alliansens marknadsliberala energipolitik gav stöd för vindkraft genom elcertifikat. S, MP och V anslöt sig i efterhand. När vindkraftsparker senare ledde till lokala konflikter klev SD fram som vindkraftsfientliga men starkt för kärnkraft. Tidöpartierna anslöt sig till SD:s linje och attackerade S för att äventyra svensk elproduktion, men professorerna från Linköping visar att alla partier 2011 var överens om att inte offentligt finansiera renoveringar av gamla reaktorer som därmed blev marknadsmässigt ointressant. Idag hävdar Tidöpartierna också att effektskatten stoppade energibolagens vilja att investera, men denna skatt höjdes som mest under regeringarna Reinfeldt 2006-2014. Sedan dess har man gjort energifrågan till en ingrediens i kulturkriget med den populistiska iden att ju fler gånger man säger en lögn desto sannare blir den.
Med denna berättelse i ryggen vill nu Tidöregeringen starta en kärnkraftsutbyggnad som är minst sagt våghalsig. De ekonomiska riskerna är enorma och storskaligheten i projektet riskerar att trycka tillbaka investeringar i andra fossilfria kraftslag. Lägg därtill den tid som byggnad av reaktorer tar, minst 15 år, så förstår man risken med att lägga alla ägg i samma korg. Egna expertmyndigheter och forskare från KTH och Chalmers är starkt kritiska. Därtill kommer miljöriskerna (uranbrytning och kärnavfall). Busch och Svantesson kallar experternas invändningar för ”åsikter”. Det är minst sagt uppseendeväckande. Nu arbetar man snabbt för att lagstadga och skriva avtal med energibolag som även kommande regeringar måste följa. Det är inte ansvarsfullt. Det borde vara självklart att prestigelöst försöka skapa en bred energiöverenskommelse när det handlar om beslut vars konsekvenser sträcker sig 40–50 år framåt.