En dag så pass halt att jag valde bort en snutt av sträckningen som då endast bestod av vattu-is, branta backar och vedervärdiga kurvor. Alla dagar har jag sagt till varenda skolungdom som klivit på att ta på sig bältet och sitta ner. Alltså varenda en. Det har funkat rätt så bra.
En dag när väglaget kändes riktigt bra tänkte jag testa barnen om dom förstått något på riktigt, så jag sa inte till varenda gång någon hoppade på utan lite mer sporadiskt. Det slutade med att jag hade några obältade killar som vid stopp for runt i bussen och bytte platser.
(Jag stannade då och var lite bestämd angående bältena om någon undrar.) Är inte ens säker på hur många som över huvud taget var bältade.
Jag vet med säkerhet att det är ett antal varenda gång man kör skolbuss, men de flesta sitter ner och chillar och då är det inte så lätt att kontrollera. Man håller getögon bakåt helt enkelt för att försöka hålla koll. Skulle en busschaufför kunna känna sig säker på bältesanvändningen fick man helt enkelt stå stilla med fordonet och promenera runt i bussen som en vaktkonstapel, och då kommer vi ingen vart.
Jag funderar bara hur man som skolbusschaffis egentligen ska göra utan att få skäll, kicken, böter eller kanske till och med fängelse vid en olycka. Det är ju ungefär vad som väntar en om olyckan skulle vara framme. En dikeskörning modell lätt skulle väl troligast generera skäll och möjligen uthängning på nätet eller noteras i dagstidningen. En krasch med svårare skador på ett skolbarn handlar säkerligen minst om allt ovan, samt kraftiga böter och eventuell uppsägning. Skulle då dessutom ett barn, ve och fasa, gå åt kommer alla medel att sättas in för att fängelsestraffet ska bli långt och kännbart.
Hur ska vi som kör kunna få era barn att sitta säkert i bussarna på väg till skolan? Getögon i nacken hos chaufförerna ger inte riktigt ultimat körförhållanden om någon undrar. Är det bara upp till oss chaufförer att sköta skolbussfostran eller skulle man kunna tänka sig att hemmen och skolorna hakade på och delade på kakan med oss?
Alltså att man även både från skola och hem förklarade hur otroligt viktiga bälten är i en buss. Ja, faktiskt nästan viktigare i en buss än i en personbil. För kör bussen i diket eller krockar av vilken anledning som helst (älg, däcksexplosion, ishalka som exempel) så kan man flyga typ 13 meter framåt i en buss, eller falla 2 meter åt sidan rak ner på sina kompisar på andra sidan gången. Skador blir det då. Och kanske riktigt hemska.
Sådana här ”worst case-scenarion” är ju inte supervanliga, eller tack och lov riktigt ovanliga, men dom händer. Hur gör vi då för att få dom att helst gå så bra som möjligt? För visst borde vi kunna hjälpas åt att se till att bältesanvändningen i bussar blev minst lika självklar som i våra egna bilar?
Busschaffisen