Mina barn och andras ungar är ett känt ordspråk. Det används när man i irriterad ton tycker att barn som är ens egna är bättre än andra. Detta fenomen upplevs säkert oftare än vad vi vill erkänna. Förstorar man upp det till större skala och får det att handla om centralorten – låt oss kalla Skellefteå som mina ungar och andras ungar kan vi kalla Lövånger – så är det ändå beundransvärt hur vi kommuninvånare låter det få hållas på.
Att många ser och hör, men vänder bort blicken för att inte behöva hamna i någon diskussion. Men som plåster på såret klappar i ryggen och säger att det är bra att något görs. Att tillhöra "mina ungar-gruppen" ger mycket till mer och "andras ungar-gruppen" ger lite till mindre. Sist jag kollade på min deklaration så skattade jag lika mycket som min kompis som bor i stan. Och ändå så får jag frågan om varför andras ungar startar upp nya sportlag som tar plats av andra – vad jag har för rätt att bara komma såhär till schtaan och kräva saker.
Att det mesta i idrottslokalvägen satsas i centralorten har jag viss förståelse för, men då räknar jag nog ändå med att få ha samma rätt att hyra den lokalen fast jag bor i ett ytterområde – för sist jag kollade så var kommungränsen dragen någon mil söder om Lövånger. Så räkna nu med att jag inte tackar för din klapp i ryggen, utan istället kommer att utmana dig på att tänka att: Dina barn – våra ungar.
Louise
Fotnot: Skellefteå kommun har avböjt att besvara insändaren