Från flera håll hävdas att infångning av CO2 och så kallade negativa utsläpp (så kallad eko-CCS, CCS, uttytt Carbon Capture Storage) kan vara en väsentlig del av lösningen. Bland annat har Ulf Kristersson enligt Dagens Nyheter (5/10 2022) påstått att CCS-tekniken finns ”här och nu”. Må så vara, men enligt DN (24/3 i år) står den tekniken för närvarande för 0,1 procent av vad som fångas in. 

I själva verket handlar det här om önsketänkande. Verkligheten är att av 1 miljon luftmolekyler är endast 420 molekyler CO2, det vill säga 4,2 promille (uppmätt i april 2022).

 Infångningen av CO2, transporten och lagringen av gasen i marken är mycket kostsam. Att det skulle kunna vara ekonomi i att ”dammsuga” atmosfären på CO2 i någon väsentlig del, faller på sin egen orimlighet. Bättre då att använda pengarna till åtgärder som faktiskt minskar utsläppen. Till exempel att bygga ut kollektivtrafiken, öka transporter på järnväg och öka inlagringen av CO2 med kontinuitetsbruk av skogen med bidrag till skogsägarna med mera. 

Medvetenheten om att pågående utsläpp i dag av CO2 i stort sett kommer att finnas kvar i atmosfären i hundratals år förefaller vara obefintlig, inte minst i den nuvarande regeringen. Dess politik har ju i stället medfört ökade utsläpp och åtgärder för att minska utsläppen saknas nästan helt.