Det är uppenbart att Skellefteå kommun inte klarar att hantera en stor verksamhet som omsorgen. Det är omöjligt i en kultur präglad av kontroll och repression snarare än tillit.
Vi har hört om det, inte minst i debatten "håll käften och lyd". Det enkla svaret är att medarbetare som mår dåligt och är pressade också blir mindre effektiva. Det blir lite verksamhet för pengarna helt enkelt. En sann tillitskultur, till skillnad mot det tomma ord kommunen gjort begreppet till, skapar motivation, arbetsglädje och därmed effektivitet.
I en sann tillitskultur styr mogna, kloka medarbetare själva sitt arbete. De lägger sina scheman själva, de tar ekonomiskt och operativt ansvar för sin verksamhet och utvecklar den. Tillit handlar ju just om att vi vet att medarbetarna vill göra ett bra jobb. Chefernas roll är att stödja och underlätta. Och de dyra kontrollfunktionerna kan avvecklas. Det blir attraktivt att arbeta där. Det är nämligen medarbetarnas ärliga berättelse till sin omgivning som styr huruvida det går att nyrekrytera eller inte.
Jag har haft glädjen att på nära håll få se allt detta hända (inte i denna kommun), hur en förändring lett till arbetsglädje och lagarbete, upplevelse att man hinner mer, trots kortare arbetstid med full lön. Och ändå börjar man hålla verksamhetens budget. Men räkna med att förändringsarbetet kan ta ett par år. Om man verkligen vill. Om viljan finns i Skellefteå känner jag mig dock tveksam till.
Norran frågade partierna 8 mars (utom S) om vad man anser borde göras. Bara ett parti, tyvärr, tycks ha förstått dessa samband.
Sett ljuset