Efter jag sett "Fiskarnas rike" på SVT börjar jag fundera på om det finns gamla dammar och andra vandringshinder i våra lokala vattendrag som borde rivas. I Bureälven har det skett en del arbete med återställning av vandringsvägar för fisk i sträckan närmast havet, men uppströms finns det ett flertal mindre kraftstationer vars dammar utgör vandringshinder. Skellefteå Kraft har, vad jag förstår, tre stycken. Alla tre ligger i älvssträckor och ingen av dessa har något regleringsmagasin i direkt anslutning. Hur är det egentligen med lönsamheten för kraftverken Falmarksforsen, Mjödvattsforsen och Stormyrforsen? Kan det vara dags att prioritera mångfald framför enfald och riva dammar i älven för att åter ge fisk och andra vattenvarelser möjligheten att vandra och leka? Har Skellefteå Kraft någon strategi och planering kring avveckling av mindre lönsamma anläggningar?
För ett levande vatten
Svar direkt:
Enligt ett besluts från regeringen ska all vattenkraft anpassas till modern miljölagstiftning. Arbetet sker enligt en nationell plan för omprövning av vattenkraften. Vi på Skellefteå Kraft har redan inlett detta arbete i några vattendrag, bland annat i Kågeälven och Rickleån. Enligt nuvarande tidplan ska Bureälven omprövas 2032, men vår samverkan med Länsstyrelsen kommer att påbörjas cirka tre år tidigare. Under detta arbete kommer varje kraftverk att ses över utifrån de tekniska och biologiska krav som finns i de kommande moderna miljövillkoren. Det är i dag för tidigt att säga vad dessa prövningar kommer att innebära för vår verksamhet i Bureälven. Men målet med omprövningarna är att skapa största möjliga nytta för vattenmiljön och en nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel.
Susanne Öhrvall, affärsenhetschef vattenkraft, Skellefteå Kraft