Ett exempel på det är Håkan Tarras-Wahlberg, en med jämna mellanrum återkommande skribent här i Norran.

Tonen i krönikorna är väldigt glättad, man vill helst öppna nya gruvor och bryta jungfruligt material" som man uttrycker det, trots att det finns andra experter som hävdar att vi istället borde satsa på att återvinna mer metaller .

De miljöskandaler som gruvnäringen i länet har orsakat under det senaste decenniet vill man att allmänheten helst ska glömma.

Blaikengruvan som drevs av Lapland Goldminers som tillsist gick i konkurs, beräknas kosta staten 200 miljoner i miljösanering, under bolagets aktiva tid hade man avsatt ynka 3 miljoner för sådana åtgärder.

De borgerliga partierna har givetvis i sann manchesterliberal anda tagit upp tråden och backar genom uttalanden och debattinlägg upp gruvlobbyisterna. Främst då Moderaterna, men även Centerns Helena Lindahl, ledamot av näringsutskottet, "vill att det ska bli enklare att öppna gruvor".

Sverigedemokraterna kom nyligen med ett landsbygdspolitiskt program där märkligt nog nya gruvor var en av punkterna. Gruvfrågorna har väl egentligen mycket litet att göra med landsbygden om vi ser till hela Sveriges yta. Gemensamt för de borgerliga partiernas syn på gruvor och minerallagstiftningen i stort är väl den att man helt nonchalerar markägarnas intressen.

Man är märkligt nog helt okunniga om opinionen, i södra delarna av landet finns ett massivt motstånd mot prospektering, även här uppe i våra trakter så ökar missnöjet.

Australiensiska Dragon Minings verksamhet var nyligen uppe i domstol, bland de som överklagat fanns inte bara den berörda samebyn utan också ett flertal privata markägare.

Det är verkligen oroande att de manchesterliberala borgerliga partierna, där jag även placerar SD, vill ytterligare liberalisera minerallagstiftningen.

Kanske något att tänka på inför valet, där markägare röstar som man alltid gjort, och inte reflekterar över hur partierna ändrats ideologiskt över tid. 

Jörgen Brännström, Västra Vallen