Det gnälls en hel del på nygamla Norran. Ibland bidrar jag även själv. Att den ges ut från Luleå och ägarna sitter i Norrköping är knappast heller vad tidningens grundare en gång skulle tänkt sig. Men nu är tiderna som de är och det gäller att, som uttrycker lyder, gilla läget.
Satsningar på ett välmatat lördagsnummer är logisk och bra. Det är då vi har två dagar på oss att läsa innan den nya veckan börjar. Vissa nyheter tål dessutom gott och väl att vänta på sin läsare över mer än en natt. Bra och konstruktiva insändare, fina dödsrunor, tänkvärda krönikor och genomarbetade reportage – ja till och med större händelser, in- och utrikes.
Allt behöver inte konsumeras på direkten, inte ens nyheter. Att ständigt uppdatera sig via mobiler på allehanda appar och webbsidor är troligen långt ifrån så nyttigt som vi ständigt matas att tro. Mycket av det som skrivs och läses på de så kallade sociala medierna gör oss troligen minst lika ofta enbart stressade som glada och förtröstansfulla inför framtiden.
Det går utmärkt att leva analogt i många fler sammanhang än vi kanske tror. Vanliga gammaldags möten med levande människor går aldrig att undervärdera. Att coronapandemin gjort att skröpliga äldre tvingats bo isolerade från omvärlden i månader – och nu kanske ytterligare månader – trodde nog ingen var möjligt bara för något år sedan.
Jag håller helt med Bengt Josefsson, insändare i Norran den 26 september, att bostadsmarknaden för yngre någotsånär friska och aktiva människor inte ska få åsidosätta alla som behöver en annan form av trygghet och stöd.
Stefan Holmberg, Östra Falmark