Jag är inte bitter och jag säger inte ”Vad var det jag sa?” Det handlar inte om det. Men de nedskärningar som beslutades i socialnämnden hösten 2021 får nu sina praktiska konsekvenser: Väl fungerande verksamheter inom kommunens flyktingmottagande läggs ned helt eller bantas till det yttersta.
Färre medarbetare ska göra ungefär samma saker, med försämrad kvalitet som följd. Många medarbetares kompetens och erfarenhet av flyktingmottagande i Skellefteå värderas inte alls, utan sprids nu ut i andra kommunala verksamheter eller går till andra arbetsgivare. Nedskärningarna beslutades innan någon risk- eller konsekvensanalys hade gjorts. Den skulle göras efteråt, något som verkar fullständigt meningslöst.
Det som händer nu ger inte en bild av den attraktiva arbetsgivare kommunen vill vara. Nedskärningarna gör inte Skellefteå till en attraktiv kommun att flytta till, eftersom flera viktiga stödfunktioner för nya Skelleftebor nu nedmonterats. Allt för att få en budget i balans.
I en av mina tidigare insändare i ämnet frågade jag: Är våra politiker kidnappade av ekonomerna och deras excel-ark? I affärsdrivande företag måste inkomsterna öka om utgifterna ökar, men det är inte fallet i kommunal, lagstadgad verksamhet. Om budgeten är för liten för verksamheten, måste budgeten ändras. Det gäller både snöröjning och socialt arbete. Ja, i socialt arbete i högre grad än när det gäller snöröjning, faktiskt, eftersom kommunerna är skyldiga att tillhandahålla äldreomsorg, barn- och familjeomsorg, stöd och service. Därför kan kommunernas sociala verksamheter rimligen inte förväntas bära sina egna kostnader; än mindre dra in intäkter som bidrar till överskott.
Ändå är det precis vad som hänt, år ut och år in. Eftersom Migrationsverket betalat Skellefteå kommun för flyktingmottagande som har genererat ekonomiskt överskott, har detta bidragit ekonomiskt till ett flertal andra verksamheter i kommunen. Men sedan Sverige stängt sina gränser har inflödet av flyktingar minskat och följaktligen även kommunens intäkter från Migrationsverket, så nu stänger kommunen ner flyktingmottagandet till ett absolut minimum, för att uppnå en budget i balans. Det rimmar illa, mycket illa, särskilt nu när flyktingströmmarna till Sverige ökar. Men jag är inte bitter och jag säger inte ”Vad var det jag sa.” Jag är bara besviken, arg och frustrerad över politiska beslut som försämrar för kommunens medborgare. Hur mycket får en ”budget i balans” kosta samhället?
Sofia Henricsdotter, Skellefteå