När socialtjänsten planerar nedskärningar motsvarande 80 tjänster kommer Skellefteå bli en mindre hållbar plats och vardagen bli sämre för många, inte bättre. Det handlar om barn, familjer och unga vuxna som i perioder i livet har behov av att snabbt få stöd från socialtjänstens personal. Om stödet tas bort, innebär det att fler riskerar att hamna i utanförskap, arbetslöshet, kriminalitet och drabbas av psykisk ohälsa.
Det finns forskning som visar att kortsiktiga besparingar inom socialt arbete, får djupgående konsekvenser, både för individ och samhälle. I den läsvärda, fortfarande aktuella rapporten ”Helhetssyn och långsiktighet – strategier baserade på socioekonomiskt tänkande” (2011) skriver Ingvar Nilsson att kostnaderna för utanförskap är stora och ökande. De är ofta osynliga för de som fattar besluten eftersom de långsiktiga effekterna inte syns i de ettåriga budgetsystemen.
Nilsson menar att det krävs ett långsiktigt socialt investeringsperspektiv i budgetprocessen. Det betyder att de resurser som satsas inom socialt arbete idag, lönar sig i framtiden i form av minskat utanförskap och ökade skatteintäkter. (Rapporten finns att läsa på internet.) ”En hållbar plats för en bättre vardag” borde betyda ett långsiktigt investeringsperspektiv inom socialtjänsten; hellre än att försöka frisera siffror i elfte timmen.
Till sist: Vad beror underskottet på och hur länge har det vuxit? Har hänsyn tagits för kostnader kring pandemin?
Sofia Henricsdotter, Skellefteå