Varje miljardär är ett resultat av ett politiskt misslyckande, ja så illa är det nog. Att Milton Friedman fick Nobelpriset 1976 är nog det största misstag som skett i Sverige, alla kategorier. Det gav luft åt denna monetarism i väst som enbart skapar kriser.

Hur har det kunnat bli 43 dollarmiljardärer över 500 miljardärer och mängder mångmångmiljonärer. Endast under pandemin skapades 300 miljardärer För 30 år sedan fanns bara ett fåtal miljardärer i Sverige.

Alltför länge har regeringar finansinstitut främst på högerkanten talat om nedsippringsteorin där en låg skattesats och höga kapitalvinster företagsvinster för ett fåtal är bra eftersom det i slutändan skulle gynna alla. Det är så klart en saga som saknar grund i verkligheten.

Det är en berättelse om ett ekonomiskt system som saknar de verktyg, ja till och med den kreativitet som behövs för de kriser vi möter.
När har en miljardär ansträngt sig för att värna fattiga? Det är ju tvärtom man nyttjar fattiga hänsynslöst.

De åtgärder vi ser politiskt genom denna politik är ständigt slå mot samhällets svaga. De förslag sittande regim nyligen lagt är bara en fortsättning på att göda redan berikade.

Miljarder i skattesänkningar bidrag avdrag strös ut till de mest välbesuttna medan sparkrav och nedskärningar drabbar övriga och sämst ställda.

Det talas om att tillväxten måste öka, men tillväxten når inte hela folket liksom viktig samhällsservice och infrastruktur
Detta när avregleringar och statliga indexeringar tagits bort.

Hur länge ska vi gå på denna monetära berättelse om nedsippringsteorin som faktiskt inte stämmer. Är det inte dags folket vaknar upp?
Eller måste våra efterkommande ta hela smällen? Mera socialt tänk behövs och rika måste börja betala skatt värt namnet.