När den nationella högern var de stora miljövännerna

Tiderna förändras – den förvaltarskapstanke som fanns på högerkanten har ersatts av marknadsliberalism.

Skribenten skriver om den nationella högern och miljön. Bilden visar Svenska Naturskyddsföreningen och Upplands fornminnesförening på utflykt 1936.

Skribenten skriver om den nationella högern och miljön. Bilden visar Svenska Naturskyddsföreningen och Upplands fornminnesförening på utflykt 1936.

Foto:

Insändare2022-09-29 05:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sveriges Radio sände i augusti några program som behandlade de båda regeringsalternativens miljö och klimatpolitik. Sverigedemokraterna representerades av Martin Kinnunen. Partiet brukar ju kalla sig för konservativt eller socialkonservativt, men den förvaltarskapstanke som brukar genomsyra konservatismen lyste helt med sin frånvaro. Hans syn på de här frågorna var väl snarare marknadsliberal, hans åsikter i övrigt kunde väl lika gärna ha varit hämtade från till exempel Timbro.

Enligt Kinnunen är Svenska Naturskyddsföreningen ett gäng extremister, jag är inte medlem i SNF men jag tyckte att det var ett fult påhopp, Kinnunen och många med honom känner nog inte till vilka som en gång grundade SNF.

Politiskt hade många sin hemvist inom den nationella högern, det var personer som uppmärksamma baksidorna av det framväxande industrisamhället, flera hade också samtidigt engagemang i den spirande hembygdsrörelsen. En centralgestalt var Karl Starbäck, docent i botanik, riksdagsman för liberalerna 1902-14,d å han i protest mot partiets försvarspolitik övergick till högern där han representerade partiet 1921—24. Hans riksdagsmotion 1904 angående skyddsåtgärder för vårt lands natur och naturminnesmärken var epokgörande.

Man bör också nämna Sten Selander, botaniker, författare, litteraturkritiker och till sist akademiledamot; ordförande i SNF 1936—47.

Men miljöfrågorna uppmärksarnrnades så tidigt som under Lantmannapartiets tid, två riksdagsmän från det gamla kulturlandskapet Dalarna framförde motioner i riksdagen. (1899) Samuel Söderberg i Hobborn: "Förebyggande av olägenheter av industriella verk genom föroreningar av luft och vatten.

(1902) Johan Wahlgren i Stora Dicka (Avesta kormnun): "Ingripa till skydd mot de faror för hälsotillståndet hos människor och djur som uppstått på grund av modern fabriksdrift".

Sammanfattningsvis så kan man ju konstatera att på den tiden så var det ju den nationella högern som drev miljöfrågorna, i motsats till dagens kulturfientliga marknadsliberala fundamentalisthöger, där jag väljer att placera Martin Kinnunen.

Jörgen Brännström, Västra Vallen