Nyss hemkommen från en konferens i Stockholm så slås man av hur onödigt blåögda vi norrlänningar är numera, för det är bara att konstatera att i princip allt beslutsfattande och den största makteliten inom näringslivet är bosatta i Stockholmsområdet.
Nåväl, som en obrydd norrlänning så fick man sig ett gott skratt över det rådande snökaoset i huvudstaden men man fick ändå en ordentlig tankeställare när en av näringslivets främsta huvudjägare varnade för de enorma kommunala kostnader som kan uppstå om den gröna omställningen i norr uteblir. Som ett exempel tog hon upp planerna för Stålverk 80 i Luleå och det planerade aluminiumsmältverket i Piteå som båda gick i graven, men orsakerna bakom dessa beslut lät hon som insider konstigt nog vara obesvarade.
Frågorna haglade hos oss konferensdeltagare men vi fick inga konkreta svar så min konspirationsteori lever vidare att det var den dåvarande regeringen tillsammans med näringslivets toppar som satte stopp för Norrlands utveckling.
Hur som helst, en ögonöppnare senare och hemmavid så begriper man varför så många höga chefer väljer att stanna kvar i södra Sverige. Det handlar inte bara om deras lön utan även om deras familj med hustruns jobbmöjligheter och barnens gymnasieutbildning och familjens boende så det blev ingen lätt nöt att knäcka, men jag minns ändå med värme. Stockholm är vacker i vinterskrud och i bastun råder sanningen. In sauna veritas och leve Norrbotten och Västerbotten.