Coronaviruset kommer från en så kallad ”Wet market” i Wuhan, Kina och tilläts spridas i staden trots att läkare varnade myndigheterna. Därefter spreds det över hela världen. Sarsviruset, som uppstod i Kina 2002, fick inte samma spridning då flygtrafiken inte hade samma omfattning som nu. Under dessa år har världens flygtrafik mer än fördubblats.
Det borde vara som att stå inför öppet mål om Miljöpartiet nu hade påpekat att samma flygtrafik som bidrar till klimatproblemen även utgör en stor hälsorisk med spridning av pandemier. Deras förslag på några hundralappar i flygskatt var meningslöst i förhållande till de subventioner flyget fått sedan Chicagokonventionen år 1944 befriade flygbränsle från skatter. Med samma avgifter på bränsle som andra trafikformer skulle en flygresa bli ungefär dubbelt så dyr. Negativt för resesugna människor, men positivt för hälsa och miljö.
Med detta i tanke är Miljöpartiets mångmiljardsförslag på höghastighetståg mellan Stockholm och Malmö/Göteborg obegripligt. Varför satsa massa pengar för att tåget ska kunna konkurrera tidsmässigt med flyget när det, med flygsubventioner, finns risk att tåget blir dyrare än flyget. Vad väljer då resenärerna? Samtidigt har vi ingen tågtrafik till övre Norrland. Norrbotniabanan är än så länge ett industrispår till Umeås sopförbränning i Dåva. En student som vill åka från Umeå till Stockholm väljer flyget framför tåget då det är billigare. Varför då investera i järnvägar? En annan obegriplighet är att kultur- och idrottsminister Amanda Lind inte verkar förstå att kultur och idrott är något vi måste satsa extra på i framtiden för att ersätta miljöskadliga intressen, resor och materiell konsumtion som vi ägnat oss åt till allt för stor del.
Utöver direkta miljöfrågor är migrationen en av Miljöpartiets hjärtefrågor, dock gör de inget för att motverka orsakerna till denna. Som den kraftiga befolkningsökningen i världens sköraste länder, huvudsak i Afrika. Detta togs inte upp i en debattartikel som biståndsminister Peter Eriksson skrev tillsammans med David Beasley, direktör för fredsprisets World Food Programme (WFP), efter deras gemensamma besök i Burkina Faso – ett land där befolkningen ökat med en tredjedel de senaste tio åren. Under dessa 10 år ökade även inbördeskrigets Etiopiens befolkning med en tredjedel. Vilken stabilitet skulle Sverige haft om befolkningen de senaste tio åren hade ökat med tre miljoner människor?
En ökande befolkning ger i första hand problem för människorna i de länder som berörs med ökande risk för humanitära katastrofer som hunger och konflikter. Bieffekter är slitage på naturen, hot mot biodiversiteten, ökande migration samt ökande risk för pandemier genom fler kontakter mellan människor och virusbärande djur. Hög befolkningstäthet är en riskfaktor för smittspridning. Att då enbart diskutera migration och hunger är att skjuta problemen på framtiden.
Erik Solbu Skelleftehamn