Mata algoritmen, det är vår viktigaste uppgift i livet. Det kanske till och med är själva meningen med livet. Algoritmen kräver ständigt mer information av oss, hungrig efter våra innersta tankar, våra oupptäckta begär, våran själ, och vi godkänner gladeligen alla olästa avtal.
Jag lever i den fria världen, så sägs det i alla fall. Men är det riktigt sant?
Vi har en handfull digitala diktaturer som äger våra liv. Tyranner som använder den allra senaste tekniken för att manipulera vår stenåldershjärna, som påverkar min längtan, mina drömmar, min vilja. Sociala plattformar sprider en förgiftad berättelse om evig lycka, serverar en livsstil vi inte visste att vi ville ha, en livsstil som jordklotet inte klarar av. Den som äger algoritmen äger oss och vi älskar det, det är så skönt att slippa fatta egna beslut. Ingen är vuxen nog att räcka upp handen och ställa frågan: Vart vi är på väg?
All utveckling är bra utveckling, så sägs det, även om den digitala meningslösheten ger oss vuxna ångest och våra ungdomar tappar livslusten. Skolresultaten sjunker i samma takt som Tiktok förkortar koncentrationsförmågan, tanklösa föräldrar digitaliserar sina barn till att bli passiva konsumenter, och barn som skrollar bort sina liv behöver varken kunna läsa eller skriva.
Medan jag skriver detta så kommer ett besked från Tidöpartierna, man vill förbjuda mobiltelefoner i grundskolan. Inte en dag för tidigt, om ni frågar mig. Men jag tvivlar på att det är genomförbart, kapitalets grepp om våra strupar är hårt och dagens föräldrar kommer inte att ge upp sitt neurotiska kontrollbehov så lätt.
Medan vi fyller våra liv med skrollandets nonsens så ligger marken öppen för kapitalet att fatta vilka beslut som helst. AI har ingen demokratisk sida, mänskligheten har ingen rösträtt när techbolagen tävlar om en oreglerad marknad, vi lägger våra liv och vår framtid i händerna på en handfull enväldiga och det kortsiktiga kapitalets hunger. Serverhallar växer som svampar ur jorden, slukar ändliga naturresurser. Vi måste bygga kärnkraft för att hålla igång den riktade reklamen, men staten och kommunerna hjälper så gärna till med subventioner.
Meningen med livet har aldrig varit så tydlig som nu. Jag har bara en uppgift i livet, bara ett värde som människa. Att lyda skärmen och lämna mina digitala fotspår till techbolagens despoter.